Kategori: Kultur

Du kanske tror det är en beskrivning av mig och det skulle det kunna vara.

Men inte i detta fall. Det är namnet på Mia Skäringers show jag aldrig fick biljetter till. Och när jag hittade boken med samma titel slog jag till. Eller rättare sagt Danne tvingades slå till. Lättläst och utläst på tre dagar.

Den handlar i stora drag om att vara människa och att inte alltid vara den där super super morsan som orkar allt, har tålamod med all och aldrig tappar mod, humör eller kontrollen i största allmänhet.

Eftersom boken är en samling krönikor och blogginlägg är det svårt att hitta en tråd att hålla sig när man läser den. Boken är ändå underhållande och ger en skön och väldigt naken och rolig bild av en kändis vardagsliv.

Mitt betyg: 4

Ingen löpning. Ikväll sjunger vi på Skansen istället.

Tänk om det såg ut så här på tablåerna lite oftare. ;)

Har börjat ladda in musik på min iPhone. I morse när jag vaknade tidigt laddade jag upp delar av min misiksamlings klassiska del. Oj, nu inser jag att jag har saknat den klassiska musiken.

Lyssnar och känner mig i total harmoni fast jag åker tunnelbana och har varit på långlunch.

Hittade denna i en butik i Gamla stan igår på vägen hem. Visst är den underbar. Konst helt i min stil.

Pappret är målat och tejpen är riktig. Förstår du?

Visst är den snygg?

Jag hade bokat biljetter till Sommarnattens leende för länge sedan och det var först i veckan som jag kom på att jag hade bokat fyra  biljetter och var tvungen att snabbt ragga två andra som ville följa med. Passande blev det en födelsedagspresent i förskott för Anders och den andra biljetten blev ett lagom skönt avstånd till andra besökare.

Kvällens fniss och glada blickar orsakades inte av pjäsen i sig utan en något mystisk gäst på andra sidan gången bredvid oss. Han hummade hela tiden som för att bekräfta allt som sas på scenen. Och så fort så något roligt sas skrattade han HÖGT och chocklade väldigt LJUDLIGT när t ex örfilar utdelades.

Nu till det viktiga, pjäsen, den var faktiskt riktigt bra. För en gångs skulle en väldigt positiv överraskning eftersom jag likt många andra gånger var dåligt påläst innan.

Betyg:

Pia Johansson. Foto: stadsteatern.stockholm.se

När jag kom på att jag ville se Hamlet var det redan slutsålt på premiären. När jag vid något annat tillfälle kollade något annat på Stadsteaternshemsida såg jag att det fanns två platser kvar, förmodligen två returer. Jag slog till och bokade och igår fick vi gå och se den.

Hamlet, är väl en sån klassiker som man bör ha sett flera gånger och sen jämföra de olika uppsättningarna. Trots att jag bara sett denna är jag väldigt nöjd med min upplevelse. 

Jag har bara sett Gustaf spela i filmer tidigare och det var första gången jag såg honom på scen. Han gör sig bra där. Ett kvitto på att det var bra är att jag inte somnade en enda gång. : )

Eftersom Stadsteatern började sitt firande av sitt 50-årsjubileum igår kväll och vi blev alla i sallongen bjudna på “bubbel” i pausen.

Som present till mig själv och till Danne så har jag sedan länge bokat biljetter till kvällens föreställning av Höstsonaten på Drameten.

Vi satt allra längst fram, rad 0, ovanför där orkesterdiket i vanliga fall är. Att sitta så nära gör att man ser många detaljer i skådespelarnas arbete som man i vanliga fall missar. Detta ger verkligen en extra dimension till upplevelsen.

Med tanke på att jag är lite förkyld var det lagom med en föreställning på bara två timmar.

Livia Millhagen var krasslig igår och spelades av någon annan som jag inte minns namnet på just nu.

Idag var det dags för Danne att få utnyttja sin födelsedagspresent så vi skulle till Dramatens lilla scen och se Scener ur ett äktenskap.

Men innan dess tog vi oss till Grand Hotel och tog en drink och varsin club sandwich.

Föreställningen var bra och jag återkommer med en liten recension.

Efter blev det några drinkar till, drinkarna är verkligen helt fantastiska. Vi kan varmt rekommendera deras Rasberry and pinapple mojito. På grund av regn tog vi en bulle (stockholmska för taxi) hem. Nu ska vi snart sova. : )

Lite rastlös tog jag mig upp till Vitabergsparken igen för att kolla på föreställningen Heja Världen med Bob Hansson och Kristoffer Jonzon.

Föreställningen var lite… Hmm vet inte hur jag ska beskriva. Det blir nog bara en tvåa. Svårt att hitta en tråd. Det beror nog mer på mig än föreställningen. Eller kanske inte. Det blir inget toppbetyg i alla fall.

Ja ha. Hur ska jag sammanfatta den här upplevelsen?

Välspelat. Lätt att relatera till. Gripande men samtidigt underhållande, jag tycker Svenskans beskrivning var väldigt bra, “Hugo Hansén skiljer sig från andra regissörer genom att ibland låta en rätt öm humor omsluta skeendet ”

Företställningen sätts upp på Klarascenen på Stadsteatern och kan mycket varmt rekommenderas. Företställningen är “bara” en och en halv timma lång och jag var inte ens i närheten av att somna. Det finns fortfarande gott om biljetter kvar och priset är reducerat till 100 kronor under hela augusti. I jämförelse vad jag har upplevt för fem hundra på Dramaten var detta MYCKET väl investerade pengar för mig min kära. Det kanske ändå ska nämnas att det förekommer en del absurda, sjuka och otäcka scener. Tyvärr är det så idag att det krävs en hel del om man vill sticka ut lite vilket jag är övertygad om att Mark Ravenhill ville när han skrev pjäsen och satte upp den 1996 i England.

Någon som vill se den och inte hittar något sällskap så kan jag TILL OCH MED tänka mig att gå och se den igen. :)

Foto: DN/Petra Hellberg

Recensioner

Svenska Dagbladet

Dagens Nyheter

Sveriges Radio