Micke bad mig tidigare idag att skriva hans inlägg på bloggen. För att inte låta Pandora Charms On Sale hans ego sväva ut för mycket passade jag på och tog chansen. :)
Denna lördag hade vi planerat sedan några dagar tillbaka. Detta var dagen D, då Micke skulle bevisa för sig själv att han klarade av att springa en halv mara (2,1 mil). Min roll i det hela skulle vara att cykla bredvid som stöd och sällskap.
För er som inte känner mig så vill jag poängtera att jag hatar all form av träning och motion, så detta skulle innebära en minst lika stor utmaning för mig som för Micke.
Vid 11 tiden lämnade vi Kryssargatan och begav oss ut för att tillsammans testa våra gränser. Jag har inte cyklat på flera år, så redan efter de första metrarna dawe började jag känna av vad som sedan skulle plåga mig resten av dagen.
Jag har aldrig sett Micke springa tidigare, men jag måste säga att jag aldrig sett en löpare som har ett sådant ”flyt” som han har. Han fullkomligt flyger fram. Det är riktigt härligt att se.
Första varvet bara flög fram… illafall för Micke, själv kände jag av mjölksyran redan vid första backen och den kom bara efter en knapp kilometer och så värst brant var den inte heller.
Jag har aldrig tvivlat på att Micke skulle klara det, utan jag tvivlade snarare på mina chanser att ta mig runt, men tjurig som jag är så kämpade jag på. Det var med nöd och näppe som jag orkade stå när jag klev av cykeln på Kryssargatan. Smärtan av att sitta på en cykelsadel i närmare 2,5 mil har verkligen satt sina spår. Om jag bara hade en gummiring att sitta på när jag skriver detta, så hade allt varit så mycket trevligare.
Efter att ha sett Micke klara sitt delmål att ta sig runt närmare 2.5 mil på ett sådant sätt som han gjorde är jag väldigt ödmjuk och ytterst imponerad av hans vilja och tjurighet att klara det mål han har satt upp för sig själv.
Jag vet dock vad hans nästa mål är, men detta får han berätta själv. För min del så har jag fått en ny idol som jag verkligen ser upp till…
/Danne