Nu börjar jobbet igen på allvar efter semestern.
Ikväll skulle jag göra matlådor och passade på att bjuda Andreas middag.
Nu börjar jobbet igen på allvar efter semestern.
Ikväll skulle jag göra matlådor och passade på att bjuda Andreas middag.
Idag hade vi en diskussionslivlig fika på Götgatan stories, Thomas, Niklas, Niclas, Micke och jag själv. En av diskussionerna var när en teater bli musikal. När musiken utgör mer än 50% av tiden var ett förslag.
Götgatan stories är inte billigt men ett trevligt café. Bäst är platserna vid entrén. Då ser man alla söta studenter som kommer hem och är på väg ut.
Kvällen avrundades med middag hemma hos Oscar och Ann. Smaskigt med falukorv och stuvade makaroner.
I morse bestämde jag för göra ett försök att springa Årstaviken runt. Men det är verkligen svårt att vara uthållig när jag inte har någon som ”bevakar” mig. Jag måste helt enkelt ha någon med mig.
Ja ja, jag tog mig i alla fall varvet runt även om jag inte sprang hela vägen.
Bättre sent än aldrig. Nu har vykortet kommit fram. : )
Så lite semesterbilder:
Jag har jobbat på hårt. Här kommer bilderna.
Foto: Mikael Bånnsgård
Sista doppet i poolen ar taget. Nu vantar lite vila, dusch och packning. Sen blir det en sista middag pa restaurangen vid stranden. Har lite angest over en sa pass lang flygning som 8 timmar nar den ar pa dagtid. Men det ska val ga bra. Hoppas vi har samma tur som pa nerresan att vi far sitta ensamma pa ett tre-sate.
Trots allt kanns det lagom med en vecka for den har resan. Kanske hade funkat med nagra extra dagar men inte tva veckor. Det beror mest pa att vi ar pa en resort strax utanfor Salalah och det finns inget mer har an just hotellet. Det tar en kvart ca att ta sig till stan.
Det har inte blivit sa mycket shopping. Skont pa ett satt. Men pa tidigare semestrar har jag klarat av alla julklappsinkop, nagot som hade varit skont om jag hade lyckats med aven denna gang. Men det far jag ta i London i stallet.
Hej svejs, vi ses snart i Svedala!
Jag maste kort beratta att maten vi ater pa hotellet ar valdigt bra.
Min frukost: ”skramlade” agg, smorgasar med ost, youghurt, papaya, kaffe, danska vinebrod, juice (apple och/eller papaya alltid farskpressad)
Lunch ater vi alltid i strandresturangen, svenska priser om inte lite hogre men med hog kvalitet. Vi har atit smorgasluncher, hamburgertallrik, grillspett, pasta och annat gott.
Middag ater vi alltid i buffetresturangen pa terassen bredvid den upplysta poolen (fantastiskt vackert). Vi har halvpension och buffen ar det som ingar. Och jag ska inte klaga kan de dar tankta olika teman latt ga i varandra men de har verkligen lyckats med en godvariation och en autentisk smak fran de olika delarna av varlden som de olika temanana (heter det sa?) representerar. Ikvall var det mexikanskt. Gotti gott!
Jag vet inte om jag ar ensam men jag kanner mig verkligen osocial nar jag ar pa semester. Jag nastan stor mig pa alla dumma forsok att kontakta mig.
”Ar det forsta gangen du ar har?”, ”Vad tyckte du om turen igar?”, ”Nu far vi snart ata igen, sen blir det till att banta nar vi kommer hem.” och ”Det ar tydligen lite battre vatten langre bort pa stranden.”
Vad ar det for fel med ett vanligt nickande och pa sin hojd ett hej?
Och sen gar och retar mig pa allas lustiga sma egenheter. Men allt kanske beror pa att hjarnan inte har nagot annat just nu att fokusera pa.
Idag har jag flirtat. Vi har haft en jattesot servitor under nagra kvallar. Ikvall kom han fram och prata med mig nar Andreas var tvungen att rusa till herrarnas en kort stund.
Varje kvall nar vi far notan far vi alltid ett formular dar man far lamna synpunkter pa maten och servicen. Dar finns det en rubrik som heter ”Outstanding member of staff”. Dar skrev jag ”Vickey” idag. : ) Och vi har minst en middag kvar sa det ska bli kul om han vill ta hand om vart bord igen. Jag har i alla fall lamnat min e-postadress pa forumlaret.
Visst ar jag modig nar jag vagar flirta sa?
For er som undrar ar Vickey en valvardad indier och gastarbeteare har i Oman. Gissningsvis 25-30 ar. Valdigt artig och trevlig.
Enligt Andreas har jag pratat i somnen om tidsredovisning. For er som inte ar kollegor ar det ett av mina pagaende projekt pa jobbet att strukturera och fa ordning pa bolagets tidredovisning och fakturering av konsulttjanster. Det tog mycket av min tid de sista dagarna innan jag stack. Jag hann klart med allt men tydligen har jag vissa mentala storningar av det fortfarande. : )
SK till SKM ”Vad fan, Micke! Varfor springer du i fran mig?”
MPG till SKM fran en ballkong till en annanpa kvallen innan middag
”-Har det blivit nagra bilder under semestern?
-Jag har nog tagit en 160 kort i alla fall.
-Da slar jag dig med hastlangder, jag har tagit minst 200.”
Jag brukar ta ca 1000 per vecka nar jag ar pa semester, hade lust att kora ut huvudet och vara med pojkarnas tavling.
SK skriker till SKM pa flygplatsen ”Maste jag springa med ungarna pa toa jamt?”
SKM till sina barn ”Gar du inte upp ur poolen nu far du inte bada pa hela veckan!
Vad tanker han med? Det kan man val inte forbjuda barnen nar man ar pa badsemester???
SK till sin granne pa en busstur ”Min man har en sa komplicerad kamera att motivet hinner forsvinna innan man har fatt i gang kameran”
Standardfraga fran alla ”Har du varit har forut?” Nar det finns en hel varld att resa i varfor aka till samma stalle???
Har kommer en mycket kort rapport. Vadret ar fint, poolen ar bra, vattnet ar varmt, rummet ar fint. Men framfor allt, frukosten ar underbar och den intas pa en terass bredvid poolen varje morgon med utsikt over havet. Kort och gott allt ar bra helt enkelt. Om man ska klaga pa nagot ar det mojligtvis priserna pa hotellet. Har precis kopt en latte for att fa skriva detta inlagg.
Jag fotograferar for fullt och aterkommer med bade bilder och fler berattelser.
Fortsatt och tillkanna ge er med era kommentarer i foregaende inlagg.
Enligt guiden finns det en stora nackdel med alla omaner, de ar arbetsskygga och lata.
Har finns sa manga gastarbetare sa nu har sultanen satt regler att vissa yrken far inte innehas av andra an omaner, larare ar ett sant yrke. Pa varje arbetsplats maste det finnas minst EN oman.
Sultunen har tva ganger under sitt liv betalt av alla invanares skulder. Nu har tydligen alla belanat sig upp over oronen och gar och vantar pa att han ska gora det en tredje gang.
Vet ni varfor omanerna har godis i kassaapparaterna? (Har sett det med egna ogon)
Nar de inte har tillrackligt med smavaxel far man godis i stallet. Vill vi ha det i Sverige?
Idag har vi varit pa kollektiv utflykt till stan. Vi blev hamtade med buss och val inne i stan besokte vi ett varuhus och tva sk ”sockar”, marknader. Jag vet inte hur det stavas. Pa varuhuset blev det en snygg ”vanlig” skjorta och lite annat smatt och gott. Det stora var nog anda att vi slog till och kopte en dishdasha, en san dar rock som alla killar bar. Pa den andra och mer i vara ogon normala marknaden kopte vi en san dar sjal som man bar pa huvudet. Bilder kommer senare.
Pa tidigare langresor jag har gjort har andelen svenskar varit lag och man har kunnat ligga vid poolen och prata obehindrat. Det gar inte nar man ar pa en resort dar majoriteten ar svenskar. Darfor har vi hittat pa ett slags kodsprak med olika kortnamn pa vara kara medresenarer.
Det ar haftigt att helt plotsligt vara i ett land dar en vit rock med en monstrad hatt eller en turbanliknande kreation ar standardklader. Tank om vi hade samma standardiserade kladsel i Sverige. Jag kan inte bestamma mig for om det ar bra eller daligt. Vad tycker ni?