Ikväll var vi och kollade på den nya Brideshead Revisited på Victoria på Söder. Filmen var som väntat. En lite moderniserad version och lite bögigare förstås. Båda pojkarna var söta.
Men jag fungerar allvarligt på om jag har någon sjukdom som gör att jag somnar så fort jag ska se på film. De flesta av mina vänner och framför allt min fd sambo kan intyga att det är jätte jätte svårt för mig att hålla mig vaken till film. Undrar om jag ska söka för det också?
Efter en lång och skön morgon hemma gav jag mig ut på stan för fika med Ron. Han sticker tillbaka till Bueons Aires på tisdag.
Förutom att bli bjuden på fika fick jag 10 skivor med 80-tals musik. Ron har sålt lägenheten och allt skulle bort och jag fick min del och litet minne. Har inte hunnit lyssna ännu men jag är övertygad om att det fanns smått och gott som kommer bli roligt att lyssna på.
Tack för skivor och present.
En bra jobbdag, ett kundmöte och jag känner att jag kommer framåt med min nya kollega. Vi strukturerar och bygger för framtiden. Idag blev det både fredagsfika, Oscar fixade muffins, och fredagsvin.
Glad åkte jag över till mina vänner i Sickla som hade gjort en underbar god ugnsstekt karé, med rostad sötpotatis och vanlig potatis. Vi ska inte glömma såsen. Underbar!
Före maten och efter mat lyssnade jag på smurfarna och byggde briojärnväg med William. Jag insåg att jag kan texterna till alla smurflåtarna. Inte ill va?
Jag fixade med efterrät. Jag gjorde min paradrätt, pannacotta!
Nu är det dags för sängen. Godnatt!
Som sagt, mina samtal med min terapeut är viktigta. Innehållsrika diskussioner (mest jag som pratar) med viktiga insikter.
När man separerar från någon skapas ett storthålrum. Även om där inte fanns något hålrum när man träffades så har personen skapat en plats. Och nu när inget finns på den platsen har jag insett att jag gripits av en stress att fylla upp hållerummet. Det gör jag med träning, kompisar och andra aktiviteter som att städa i skåp, sortera allt möjligt och en massa annat. När jag igår påmindes om att min nya och viktiga vän inte alltid kommer att vara tillgänglig för mig som han är idag påmindes jag om stressen och det utlöste en rad oväntade reaktioner.
Förutom den stress som jag nu försöker berarbeta som hänger över mig i nuet insåg jag att det finns en annan långsiktig omedveten stress. Jag har en dröm om att sitta på min glasveranda i sort vackert trähus på landet när jag blir gammal och hålla “någon” i handen och minnas livet tillsammans samtidigt som vi dricker vårt eftermiddagskaffe. Egentligen finns inga krav på att jag ska sitta där med en person, jag kan sittar där med alla i min omgivning, familj och vänner. Men jag är fast övertygad om att jag är gjord för tvåsamhet och därför måste jag verka nu för att inte sitta där ensam och dessutom ha något att prata med “någon” om.
Idag har vi talat om min stress över att vara ensam.
I brist på bättre får jag blogga om mitt tränande. Idag blev det ett pass spinning bas. Jag tog inte ut mig fullkomligt men var ändå togsvettig. När jag satt på cykeln bestämde jag mig för vad det skulle bli för mat och då vattnade det sig i munnen. Jag bjöd Andreas på tacos och rödvin.
Så heter min nya favoritledare på friskis. Hon är inte bättre än min idol, en ung läkarstuderande man.
Det är en sån skillnad när det är bra musik och en ledare man tycker om jämfört med när musiken är medioker och ledaren är tråkig. Idag känns kroppen verkligen genomarbetad.
Nu lite nyponsoppa och smörgås. Sen sova.
Igår var jag på ett kundmöte som låg i Sjöstaden så jag gick hem när det var klart och jobbade en stund hemma. Sen stack jag och tränade på Friskis vid ringen. Efter middagen, rester från i söndags, gick jag en långpromenad runt hela Årstaviken för att sen avsluta med en film och muffin, det hade jag gjort mig förtjänt av.
En härlig idag med tjälknöl som belöning och avslutning.
Trött efter konferensen somnade jag tidigt. I morse gav vi oss av till prisextra för att shoppa. Rostbiff och annat smått och gott. På menyn för kvällen stod tjälknöl, potatissallad, parmalindad halloumi och tomat och mozzarellasallad. Under dagen har jag hunnit storstäda, tvätta och powershoppat på IKEA.
Eftersom vi förstod att det skulle bli mycket mat bjöd vi in Alexia och Bengt och oj vad trevligt det blev. Självklart blev de en panacotta till efterrätt. Jag tror vi alla var imponerade av Andreas tjälknöl. Tack!
Nu är det dags att sova efter en intensiv och trevlig helg! I morgon är det en ny vecka.
Vi hade en trevlig kväll igår. :) Och jag är ganska pigg nu. Jag duschade i natt i annan jag somnade så jag känner mig fräsch och fin. Men gissa vad som hände, vi fick och har översvämning i vårt badrum. Så jag ska anmäla det i repan nu på morgonen.
Jag delade rum med Sara, Receptionist och ekonomiassistent. Eller som en kompis skulle kalla henne, Wendy, för han tycker att alla receptionister borde heta Wendy.
Under dagens möte talade vi om känslor. Vid flera tillfällen fick jag frågan om hur det känns. Vi talade om flera olika situationer och i de flesta fallen frågade hon mig hur känns det. Hon fick mig att inse att jag alltid svarade på frågan varför känns det? Gång på gång halkade jag över och svarade på varför känns det i stället för att kunna stanna upp vid känslan och känna efter. Är det typiskt för mig? I stället för att stanna och njuta så ska jag i frågasätta njutandet och fundera på varför jag njuter. Hinner jag njuta då verkligen? Eller hinner jag lida om det är lidande det skulle handla om? Tål att tänka på.
Terapin har i alla fall kommit att handla om mycket annat än min separation även om många av diskussionerna har sin utgångspunkt i min fd relation till Daniel. Jag inser dock att jag behöver bli mer medveten om mitt föhållningssätt till andra människor.
Förresten, jag hann med lite träning idag också. En söt kille var det där i alla fall. Och det var inte ledaren. Dock måste jag säga att ledaren var mycket över mina förväntningar som jag hade när jag först såg honom.
Idag är det dags igen. Terapeuten ger mig ett skönt tuggmotstånd i våra diskussioner. Insikterna blir fler och fler. Att jag blir grinig är ingen nyhet men jag inser svårigheterna med ett sånt agerande mer och mer. Frågor jag fortfarande funderar över är varför jag vill sova med lyset tänt när jag sover ensam och varför jag alltid vill sova med musik. Jag undrar också varför det är så viktigt att leva med någon. Är jag bara gjord för tvåsamhet. Och andra undrar hur jag står ut med att sova sked när det blir varmt och svettigt, men det är så viktigt för mig med närheten när jag ska sova att värme och svett får underordna sig.
Jag ska försöka berätta mer om min terapi och hur jag utvecklas. Jag ska återkomma till det.
Idag ska vi tala vidare om min iver, rastlöshet och svårigheter att sova utan musik och lysen tända.
Japp, det händer inte ofta, vet inte när de hände sist. Jag föll med cykeln. Jag körde emot en trottoarkant i regn och mörker och pladask så låg jag raklång på marken och cykeln en liten bit bort. Regnjackan gick sönder och cykelstyret fick justeras efteråt.
Det som gjorde mig arg var att det stod ett par i närheten men ingen kom fram och fråga hur det gick. Det hade i alla fall jag gjort om jag hade sett någon falla som jag gjorde. Som tur var skadade jag mig inte. Och jag använde cykelhjälm.
Nu är kvällen avslutad med middag från Max på Kammakargatan.
Idag var det dags för spinning på Kungsholmen med Petri. Gissa vem som var där! Killen med skåpet bredvid mig från igår vid Friskis Ringen. Jag misstänker att han var god vän med spinningledaren, Malin. De stod och pratade innan. Gissa var jag och Petri placerade oss i spinninglokalen! *nickar* Bredvid han förstås. Gissa om jag kämpade för att visa mig från den bästa sidan och orka hela passet. Detta innebar att jag hade en rad med folk bakom mig och ledaren rakt framför mig. Jag kunde fullkomligt vrida ur mitt nya linne efteråt.
Om jag går på hennes pass nästa vecka igen hoppas jag kunna se den söta killen. En fråga kvarstår dock. Är han gay eller inte. Jag tror, Petri tro inte.
Idag var det träning igen. Nu kanske ni tror att jag bara går på gym för att spana men så är det inte. Jag spanar där också. Jag spanar och spanar och funderar på vem som kan vara min perfekta framtida partner. Och av utseende att dömma när man går runt i livet och tittar finns det många. Idag var det en söt kille i omklädningsrummet med skåp bredvid mig som var klar och skulle gå när jag och Petri kom. Hmmm… Honom kunde jag tänka mig.
Under passet upptäckte jag en annan söt kille. Inte en kille jag vill ha. Utan bara prata lite med för att han såg så söt ut. Ganska kort, mörkhårig och ca 25 år. Det som var speciellt med honom var dels hans mustach som gick upp i en påbörjad lock på sidorna (förstår ni hur jag menar?) och dels för att han hade ingen koordinationsförmåga vilket gjorde honom så söt när han jympade med sin flickvän. Jag ville verkligen gå fram efteråt och berätta att de var det sötaste jag hade sett idag. Men då skulle de bara tycka jag var knasig. Eller?
Så hette filmen jag och Anders tittade på ikväll. Filmen är regiserad av Ken Loach och handlar om Angie som efter att ha förlorat sitt jobb som rekryterare startar eget och lockar till sig arbetskraft från utlandet. Arbetarna kommer med drömmar om den fria världen men hamnar i slaveri där Angie och hennes syster gör den stora vinsten. Man får följa med i hennes i hennes kval och se hur hon utsätts för hot och våld när hon lurar arbetarna på deras löner.
Jag har med mig viktig insikt med mig från denna film. Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha en städerska hemma. Och blir det en så blir det med all sannolikhet en “vit” sådan.
Jag och Anders käkade crepes vid Medis och efter filmen blev jag bjuden på ytterligare en liten middag på Kammakargatan.
Tack för trevligt filmsällskap och middagssällskap, Anders & Andreas!
I år blir det julshopping i London. Nu har jag bokat en resa till. Jag åker onsdag till söndag, sista veckan i november. Kul!
Jag har inte berättat om detta på bloggen och jag kom på att jag vill göra det nu.
När jag satt på tåget från flygplatsen i London på väg in till Paddington känner jag plötsligt hur proppen lossnar. Jag mår bra igen. Som de flesta förstår har det varit en sommar med mycket tankar och känslor som ska sorteras och hanteras. det är en stor omställning att vara van att leva i en tvåsamhet till ett leva i en ensamhet. Eller ensam och ensam. Så dramtiskt är det inte.
Igår upptäckte jag också att lusten att gå ut har kommit tillbaka. Igår var jag med Fredrik och Petri på Lino och partajade. Det var trevligt. Vid tre lullade jag hemmåt, promenerade till Skanstull, köpte en hamburgare och tog en taxi sista biten hem. Vid 4 somnade jag gott!
Tack Petri och Fredrik för en trevlig kväll.
Nu kör jag vidare och ser frammåt!
Har en kompis som berättade idag att han vunnit en bil! Visst är det lite otroligt? Nu får man plötsligt ökad lust för lotterier. Jag köper i och för sig en trisslott då och då men det har inte gett någon större utdelning.
Grattis kompis!
Fickparkera är verkligen inte lätt men ibland imponeras jag av duktiga människor. Vad säger ni om den här fickparkeringen? Han, för det var en han, gick runt och var ganska stolt efteråt. Bra jobbat Andreas!
Oj, det var länge sedan jag var på cirkus men i dag hände det igen. Jag blev bjuden av Andreas som jobbar på HSB och det var HSB som firade sitt 85 årsjubileum genom att bjuda in anställda och bosparare på cirkus.
Jag är rädd för att cirkus är ett fenomen som håller på att dö ut och det är synd. Jag kommer i håg när jag gick som barn var det något stort att få gå på cirkus. Dagens barn är väl redan mättade på upplevelser via internet, resor och annat. Men å andra sidan kanske cirkusen får skylla sig själv lite. De kanske inte har utvecklat sig för att hänga med i tiden som allt annat måste.
Oavsett. Det var roligt, trevligt och ett annorlunda inslag en lördag eftermiddag. Tack för att jag fick följa med!
