Fagerhult tur & retur
Idag har jag, mamma och pappa gjort vårt årliga besök hos mormors gamla släkting Ulla. Det gör lite ont i själen att se hur ensamt det kan bli på livet slut. När vi öppnar dörren ser vi hur rullstolen står vänd mot fönstret och det är förmodligen så många av hennes dagar ser ut. Hon sitter där på sitt hem. Hon har nämligen inga släktingar med undantag för oss. Och som ni hör är vi väldigt avlägsna släktingar. Och vi kommer dessutom bara en gång om året för att det är 30 mil enkel väg.
På vägen tillbaka mot Vaggeryd och våra vänner där stannade vi till hos en av Ullas vänner för en senare lunch och för att etablera kontakter för om något händer osv. Hur gott och trevligt som helst. Margareta bjöd på smörgåstårta, kaffe och kakor.
I Vaggeryd stanna vi till som vi brukar på våra resor hit ner för att hälsa på Familjen Green.
