Engelen
Vi har precis varit och kollat på den norska filmen Engelen. Och först och främst påminns jag om hur många lite smalare och bra filmer som visas på biografer som Zita.
Förra helgen pratade jag med en kompis om att göra film. Vi pratade specifikt om Susanne Biers filmer. Hans tes var att göra filmer som är sorgliga och med en tragisk handling är lätt och att det inte finns något beundransvärt bakom det. Och till en viss gräns tror jag han har rätt. Varje sorgligt öde kan skapa sympati och medlidande. Men nu inser jag efter att ha sett filmen Engelen att det inte är sant. Inte utifrån mitt sätt att se i alla fall.
I så fall skulle alla filmer baserat på något roligt bli roliga och bra filmer och så är det ju inte.
Filmen Engelen handlar om att växa upp under tuffa förhållanden. Att hamna i ett drogmissbruk och att till slut inse och ta beslutet att man inte kan ta hand om sitt barn.
Inte en solklar fyra men nästan. Det blir en svag fyra denna gången.
