Det kändes som vår en stund. Bar mark, 6 grader varmt, äntligen skulle jag få springa och inte vara rädd för att halka på snö eller is. Det var en skön första löptur och ett första träningspass efter att ha vilat upp kroppen efter den ordentliga förkylningen. Tyvärr regnade det stundtals lite under vår tur runt Årstaviken, ca 8 km blev det.
Flugan är en av de trender jag verkligen uppskattar just nu. Jag var tvungen att prova den på en gång.
Inspirerad av lugnet och harmonin på tåget mot Stockholm ska jag låta er ta del av en av mina drömresor.
Resa genom Afrika med Rovos Rail. Läs mer och titta på bilderna nedan så förstår ni.
Känslan jag har nu är att tåget kan fortsätta köra i ett dygn. En underbar ljudbok och allt annat jag kan tänkas behöva finns här (Internet och en bistro). Det enda som saknas är ett sällskap. Kan det vara du?
Innan tåget och efter flugan hann jag med en fika med min gamla härliga klasskamrat Marika och hennes son August. Trevligt när man inte träffats på länge.
Det verkar generellt vara bättre kändisfaktor i 1:a klass. Har hjälpt Staffan Heimerson med datoruppkopplingen och har Lill-Babs bredvid mig.
Fick tipset från min bror om Slipsknuten vid Domkyrkan i Göteborg. Jag hittade en snygg fluga till ett lagom pris. Flugan ska primärt användas på bröllopet i maj.
Vad tycker ni?
Lyckad fest med mycket folk. Jag känner fortfarande inte helt pigg så jag stannade kvar hemma när alla åkte in till Hardrock Café. Efter att ha städat upp lite låg jag och lyssnade på min ljudbok tills det var dags att somna.
Här kommer lite bilder.
Tankar går till Stockholm trots att jag är i Göteborg.
Efter fem timmar på tåget är jag äntligen framme.
Tack Martin och Helena för alla tidningar och tack Piratebay.org för Milleniumtrilogin som har räddat min resa när det inte finns internet ombord.
Jag tror jag har hittat min blivande sommarbostad. Vem vill dela mitt liv med mig här? Intresseanmälningar mottages under kommentarer.
Vad sägs om dessa gästrum? Foto: www.gorvalnsslott.se
Det var länge sedan jag frågade min kompis på SVT om de inte skulle släppa Varhuset på DVD. Då visste han inget men nu äntligen, i förrgår släptes den och igår hade jag ett litet Varuhusmaraton hemma med Daniel II. Hur kul som helst! Många skratt blev det. Många rysningar och minnen kom tillbaka när man hörde vinjetten till när man var liten och fick göra sig i ordning för nattning innan man såg på Varuhuset och sen gå direkt till sängs när det var slut.
Men den stora frågan! Hur kunde jag var kär i Conny (Rico Rönnbäck) redan då? Han var fyrtio och jag var bara tio. Men han är nästan lika snygg när man idag 20 år senare kollar på serien igen.
Jag har ju egentligen bara varit förkyld om man jämför med alla hemska sjukdomar som finns i världen. Men jag känner mig ändå som långt från den jag var innan jag blev sjuk. Jag har inte orkat blogga, har inte kunnat träna, har inte ätit regelbundet (levde stundtals på Fortimell, flytande föda för svårt sjuka, t ex cancersjuka och anorektiker) och framför allt, helt utan träning. Nu vill jag få komma tillbaka till alla mina behagliga rutiner, träning, blogga och umgås med mina vänner! Snart är jag där hoppas jag.
Ikväll börjar jag med att i efterhand gratulera min fd sambo med att bjuda på middag på Grill Ruby! Mysigt. I helgen hoppas jag kunna träna igen, löpning i Göteborg förmodligen.
Jag är i alla fall på benen och jag är på jobbet. Inte helt fit for fight men hyfsat.
Detta vackra fat har jag fått i trettioårspresent. Visst är det vackert? I vanliga fall är det frukt på det. Den senaste veckan har det fungerat som något annat. Ja, ni ser själva.
Nu är det i alla fall på bättringsvägen. Febern har nästan släppt helt. Nässköljaren har fått tjänstgöra de senaste dagarna igen.
Har trots citodonet fortfarande sjuk ont. Det är ändå inte halsfluss.
Skulle varit i london idag.
FUCK!!!
_
_
Idag har varit en dag då jag vill påminnas om livet. Detta är en dokumentär jag ofta återkommer till med jämna mellan rum. Idag kändes det rätt igen att se den.
Se dokumentären, den är fantastisk!
Här kommer några citat som etsat sig fast.
På frågan om hon varit framgångsrik svarar Ulla-Carin:
“Jag, kanske mer än de flesta andra människor, kanske, har haft en känsla av oduglighet. Och det har gjort att, i morgon kanske jag duger, i morgon kanske jag är bra. Men nu finns det inte i morgon. Nu finns bara idag. Nu kan jag bara duga som den jag är för det blir inte bättre. Och då tycker jag att jag i detta elände, i denna ynkedom kan skönja en lycka. Märkligt va? I nuet. Och först nu inser jag hur bra jag har det. För det har jag. Är det svar på din fråga?”
“Din sorg är min tröst”
“Arg, vred och ledsen det måste jag vara men paniken måste jag hålla i schack”
“Lika bra jag tycker det är ok, det kommer bara bli värre.”
“Jag tycker att intellektet skärps i takt med kroppens förfall.”
Går jag igenom en lätt personlighetsförändring? Jag var i princip delaktig till initiativet att spela badminton ikväll. Kände att jag borde utmana mig själv lite och göra saker jag inte brukar göra. Jag har verkligen svårt att se mig själv sporta, alltså att hålla på med bollar och sånt. Spinna, cykla och löpa kan jag ju som ni förstår vid det här laget. Jag har bilden av mig själv som totalt fri från bollkänsla.
MEN! Så illa gick det inte. OCH! Framför allt, det var jätte kul. På onsdag är det dags igen.
För er som vill se kändisar en söndag kan Café Rival rekommenderas. Fikade där med Daniel igår. En Daniel jag tidigare inte refererat till på bloggen. ;)
Vi såg:
Jag hejade på Malena men trodde inte jag skulle våga hoppas. Men så gick det hem i alla fall. Kul! Det var inte minst en spännande omröstning.
Kvällen firade jag hemma hos Petri med vänner. God mat, gott dricka (mest cola för in del) och gott sällskap.
Jag gick upp tidigt med tanke på att jag kom i säng vid tre. Men det var det värt. Idag provade jag den riktiga caféfrukosten på Rival.
Gissningstävling, vilka åt jag med och vem är jag?
