Problem med ljumsken
Tänk vad lite jag vet om min kropp. Eller ska jag formulera mig så här. Det är roligt att lära sig och upptäcka nya saker om sin kropp.
Jag har som jag har berättat tidigare haft problem med ont i min ljumske när jag springer längre sträckor. För några veckor sedan gick jag till en idrottsläkare och han remitterade mig till en sjukgymnast på Sport och Rehabkliniken. Jag har träffat världens trevligaste Anna Hellsten. Hon behövde inte granska min, nästan nakna kropp, länge förrän hon kunde hitta tydliga orsaker till problemen. Jag har framför allt ett högerben som är starkare än vänsterbenet och det gör att vänsterbenet tar lite mer stryk. Och när musklerna blir trötta blir det mikroskopiska bristningar i muskelfästet/senan som sitter inne i ljumsken.
Vad orsakerna är kan vi ännu bara spekulera i. Men det lustiga är att när jag gjorde ett gravitationstest på Nintendo WII visade sig samma grej, jag har en övervikt på vänstersidan.
Hur ska nu detta åtgärdas? Vi ska träffas redan i morgon igen för att gymma ”tillsammans” och jag ska få feedback på min träning och lära mig nya övningar. När man springer lite längre ställs helt andra krav på resten av kroppens muskler än när man springer upp till ”bara” en mil. Hur som helst ska jag förhoppningsvis alltså träna bort problemen.
Jag går runt och nästan är lite lyrisk över den nya medvetenheten och kunskapen om min kropp.
Min mage har varit helt ur form idag. Usch! Så ont och så många toabesök. Jag vet inte exakt varför vilket stör mig. Är det helgens prestation, det oregelbundnat ätandet, något speciellt jag ätit, Redbullen jag drack eller är det oron för lördagen som gör sig gällande. Dagens viktigaste vän har i alla fall varit Proviva.
Idag har jag nått målet! 79,7 kg.
Ny bottennotering. Löpningen fick den effekt jag sökte.
Idag skriver, en på facebook och en på mail, två personer helt oberoende varandra och fråga om jag inte ska springa maraton om ett år. Är detta ett tecken på att jag ska?
Följande dialog utspelades mellan mig och min kollega Sara när vi tog en lunchpromenad. Det började med att vi såg en massa slaktare i slakthusomårdet sitta ute och äta på sina bänkar iförda sina arbetskläder vilket vi tyckte vad snuskigt.
Har trots citodonet fortfarande sjuk ont. Det är ändå inte halsfluss.
Glömde berätta igår att jag var hos en ny läkare för att få hjälp med min Acne/hårsäcksinflamationer på bröst och rygg. Jag har fått dem som en effekt av ökad träning. Senast jag träffade en hudläkare fick jag en fem veckor lång antibiotika kur. Denna gången fick jag motsvarande, säkert för 15 veckor. Någon medicinskt kunnig som läser och som kan kommentera rimligheten i så lång behandling.