Känner mig bättre men inte helt kry idag heller!
Har i alla fall haft en trevlig fika med Anders på stan och vi har snackat jobb och lite planer inför Londonbesöket i slutet på månaden.
Och en rolig sak, jag har nu köpt knapparna till alla kuddar som ska göras om. :)
Ingen träning på snart en vecka, det känns i kroppen. Tråkigt!
Jobbat idag också men känner mig inte pigg. Har tittat på tyger även idag fast på Ohlssons i Sickla. Nu sova
Usch, jag känner mig inte pigg. Hem efter jobbet, en snabb titt på tyger till stolar och kuddar innan bara.
Nu sova och jag ska vila bort förkylningen.
Jag trodde att jag hade fått skräp i ögat och till slut gav jag upp och åkte in till Cityakuten för att köa i en och halv timma och sen få reda på att jag har en allergisk reaktion i mitt högra öga. Lite salva så ska det nog bli bättre.
Ikväll efter jobbet har jag hunnit med både en timma massge (250 kr via Groupon) och två timmars terapi. I terapin kom vi fram till att jag har en konflikt i mig mellan rädsla, detet (som vill en massa) och överjaget (som tänker som rädslan och vill skydda den genom att stoppa detet från allt den vill)
Så är det nog. Frågor på det? :)
Idag har provat något nytt. Fotvård! Mamma fixade en tid hos hennes och pappas terapeut.
Gott! Det kommer garanterat snart ske igen. ;)
Usch, förkylningen har tilltagit, jag tillbringar kvällen hemma i sängen för att bli bra tills i morgon när jag ska på pride-schlager-kvällen.
Idag har jag överraskat mig med att vara ensam hela dan. Än så länge i alla fall.
Jag har sovit ut, jag har städat, jag har legat och sovit på en parkbänk på Riddarholmen (uteliggarstil?), fikat på Riddarholmen och börjat läsa i en av mina nya böcker jag köpte igår.
Jag hoppas nämligen på att det ska bli lite läsning i sommar. :) Jag köpte:
Ikväll kommer syrran och hennes man och i morgon ska jag träffa den nya naprapaten igen och inför det hade jag lovat att provspringa lite igen. Jag tog cykeln till Nacka reservatet och provade det utomhus gymmet. Och tro det eller ej, det gick springa tre kilometer efter en ordentligt uppvärmning och när det var på ett ganska mjukt underlag. * känner hopp igen *
Skulle nästan vilja göra detta till reklam för sjukvårdsförsäkringar. Men det kanske är till att ta i. Jag ska ändå berätta lite.
Jag bad om hjälp med mina knän som jag har ont i och det har jag fått. Och jag lär mig så mycket om min kropp. Lyssna här! Jag har först fått tre besök hos svenska orienteringslandslagets naprapat och specialist på löpfrågor. Han har hjälpt mig med akupunktur och träningsprogram för säte, bål, lår, vader och knä. Hans slutsats var att det inte är ett löparknä i alla fall utan “bara” ett överbelastat knä. Det går snabbare att bygga kondition än muskler och det blev helt enkelt ett för stort slitage på slutet.
Sen blev jag tvungen att träffa en ortoped för att se om jag skulle få fortsatt rehabilitering och det fick jag. Jag är remitterad tillbaka till Backbone och ska nu få upp till ytterligare tio behandlingar. Läkaren gav en liten varning för tendens till pronation och för det skulle jag gå till löplappet och filma för att se om så är fallet.
Idag träffade jag min nya naprat, tränare för några som bla ska i väg på OS i Sydkorea men han är också naprapat. Vi gick igenom träningen, han knäckte lite i ländrygg och i nacke och det var en spännande och ny upplevelse. På fredag eller måndag ska vi träna i hop för att han ska kunna följa upp mina problem och ge råd på hur jag ska träna. Han var mycket sympatisk och duktig.
Till slut gick jag till löplabbet och sa som det var. Om jag behöver köper jag annars kommer jag inte köpa några skor. Jag berättade om mina problem men killen var mer nyfiken på vilken sjukvårdsförsäkring jag hade som värnade så om min kropp. Efter en lång pratstund fick jag sätta på mig deras skor och börja springa. De skorna har inget inbyggt stöd vilket är meningen för att se fotens egna förmåga att springa och då kunde man sen en viss pronation. Men med mina befintliga löpskor var det som borta och slutsatsen är att min pronation inte är allvarlig och att det jag har avhjälps med befintliga skor under löpningen.
Till slut fråga jag om jag fick springa de planerade loppen och det fick jag om jag lovade att inte säga att han lovat mig det. Det kommer göra ont men med befintligt slitage kommer inget gå sönder i alla fall sa han.
Jag har även hunnit med ett träningspass på gymmet.
Jag fastnade många gånger i min terapi under året i att känslan säger en sak och logiken en annan. Vad ska man lyssna till då?
Logiskt har jag så många goa och underbara vänner och en fin familj i min omgivning men ändå var jag världens mest ensamma ikväll. Längtan och saknaden var orimligt stor. Nu går jag och lägger mig. I morgon är en ny dag.
Ikväll var det inte mycket mer än träningen på Skrapan, men jag körde lite extra länge idag. I morgon ska jag träffa Naprapaten igen.
I morse hade jag ytterligare ett besök hos naprapaten, fler övningar, uppföljning och lite akupunktur i knät.
Efter jobbet körde jag ett rejält benpass på gymmet igen och sen blev det matinköp på ICA. I morgon kommer lite släkt på besök och då kommer det serveras Gazpacho till förrätt.
Idag var det i princip mitt sista tillfälle för mina terapeutiska samtal och min personliga utveckling med Johan. Som skolavslutning kändes det som. Fattades bara att vi skulle sjunga den blomstertid nu kommer. :)
Har kanske inte hunnit berätta så mycket om mina knä problem i detta forum. Men det är i alla fall så att mitt vänstra knä är överansträngt och överbelastat. Ja, jag är för tjock förmodligen. :)
Hur som helst har naprapaten Mattias, instruktör på när löpsteg ska finslipas för bland andra vårt orienteringslandslag, lagt ett temporärt löpförbud och nu ska det byggas muskler på benen för att minska detta slitage. Jag har varit på gymmet över en timma ikväll och hållt på med mina kära ben hela tiden.
Ja ha. Fan. Eller lite fan men inte så farligt. Jag har förmodligen ett överbelastat knä och har blivit rekommenderad att ta det lugnt med löpningen ett tag och bygga muskler i stället. Musklerna kring knäna är förstås viktiga för att bära upp och skydda knät vid alla stötar det utsätts för under löpningen.
Det är nog som naprapaten sa, det går snabbare att bygga upp kondition och kunna öka distansen än det går att bygga upp musklerna som ska klara de längre distanserna.
Ja ja… Gym nu ett tag.
Det blev ett pass ikväll också med mina nymasserade ben. Förstörde jag allt nu? :)
Jag ska också berätta att jag fått tag på en Naprapat som ska få hjälpa mig med mina knän som busar lite med mig. Nu när jag äntligen kommit igång vill jag ju köra på och då har jag inte tid med knän som pockar på uppmärksamhet. Jag ska till Backbone och Mattias som tydligen hjälper orienteringslandslaget med löpproblem. Han borde ju veta vad han snackar om.
Idag har det varit belöning för hela slanten. Dels för att jag jobbar hårt på jobbet men för att jag tränar bra. 60 minuter massage och på det hela 6 timmar spa på Grand Hotels spa Raison d’etre. Detta spa är helt fantastiskt och enligt mig inte dyrare än andra ställen!
Ångbastu, upplevelsedusch, ligga och läsa i tysta rummet, massage, äta frukt sitta i relaxen, simma och bada bubbelpool är vad jag hunnit med. Och så bokade jag en hälsolunch med räksallad.
Se de vackra bilderna! En mosaikvägg med röda näckrosor från Fagerstärn, den öppna spisen i vilorummet och min utsikt från lunchen.
Idag har jag fått ytterligare provsvar. Men det visar inte på några bakterier i urinen. Men å andra sidan, det har inte kommit tillbaka så det är väl lugnt då.
Tydligen var det allvarligt så när jag ställde frågan skulle jag ha vård inom 12 timmar. Oups. Så jag åkte till närakuten. Jag har både mätbara ökade mängder och till och med ibland synliga. Väntar nu på provsvaren.
Njurgrus mest sannolikt enligt läkaren. Men vi får väl se.
Nu har det varit tyst ett tag. Jag har i princip jobbat hårt på jobbet och sedan varje kväll åkt hem och läst, vilat och ätit lite. T o m sovit middag några kvällar. Ett undantag var i måndags då Joel var över för lite nybakt bröd.
Imorgon gäller det. Ska knäna bära eller breaka? Göteborgsvarvet here I come. Jag minns när jag bodde i Göteborg och jag och några kompisar var och kollade på loppet. Jag minns hur oöverstigligt långt jag tyckte det var. Nu ska jag springa det för andra gången om allt går bra. ;)
Jag undrar så… Kommer jag någonsin göra en mara?
