Personligt

Jag vill hångla

Rödvin i mitt favoritglas, IittalaIdag är det fredag. Vad vore bättre än lite rödvin och hångel? Men jag kommer få en trevlig helg ändå. Kanske inte så mycket hångel. Bror med flickvän kommer på besök. Vi ska äta gott, shoppa och gå på teater.

Angående hångel hittade jag en rolig artikel om hångel som jag klipper in.

Källa: www.glod.se

Hångla mera!

Hela kroppen tycker om det. Själen också. Ett mysigt hångel är verkligen en njutning. Dessutom är det enkelt. Du behöver varken specialkunskaper eller utrustning. För dig som är ovan kommer här ändå några tips.

Hur börjar man?

Oftast börjar man hångla utan att man visste hur det gick till. Men om båda är blyga måste man kanske gå in för det lite mer medvetet. Man måste ju visa att man vill hångla och pejla in ifall den andra också verkar vilja.

Hur vet man om det är läge?

För det mesta känns det liksom i luften. Man märker kanske att man står eller sitter närmare varandra än vad man brukar göra. Då kan man kanske lägga handen på den andras hand eller röra lite lätt vi honom eller henne. Man brukar känna om det är läge att börja smekas mera. Ofta syns det i blicken. Både på dig och den andra.

När börjar man kyssas?

Om det inte bara går av sig självt, kan man börja med en lite försiktig puss på håret eller så. Beroende på hur den andra reagerar känner man om det är läge att pussa på munnen. Ta det lätt och långsamt så ger det sig oftast av sig självt.

Hångelstämning

Sommaren är hångelvänlig – man kan med fördel hångla utomhus. Dansa tryckare är en bra början. Månsken och vågskvalp är bra för hångelstämningen. Men det är inget måste. Ett bra hångel kan äga rum i en portuppgång medan regnet vräker ner utanför.

Tips

  • Det ska vara med någon du gillar
  • Tänk inte på vad du ska säga
  • Tänk inte på hur du ser ut
  • Ta ut snusen, spotta ut tuggummit.
  • Inget går upp mot ett schysst hångel!

Fördelar med hångel, enligt Glöds läsare

  • ”Det är så mysigt. Och lätt!”
  • ”Hångla kan man ju göra lite var som helst.”
  • ”Det är riskfritt – man blir inte med barn och får inga sjukdomar, utom kanske förkylning då.”
  • ”Och så är det gratis.”

Blunda och njut!

Stärnorna på slottet

Jag tycker om programmet mer och mer. Jag tycker om Jonas mer och mer. Programmet tar verkligen fram bra sidor och sidor man inte känner till om deltagarna. Det är välproducerat. För er som inte har sett programmet. Titta! Det låter verkligen oansenligt och tråkigt men det är det verkligen inte! SVT har det ligger på sin hemsida. Tyvärr har de inte tidigare säsonger kvar på webben. Mmmm Jag blir varm och glad inombords och vill få vara med när jag ser det.

Stjärnorna på slottet

Här kommer även en bild på förra säsongens stjärnor

Fler stjärnor på slottet

Jag är kär!

Jag hade glömt av hur kär jag är, har varit, i Josh Groban. Jag har alltid haft en dröm om en kille som spelar piano för mig på kvällarnan när jag ska sova. Jag tror inte det gör så mycket att han kan sjunga också. Jag vill ha han!!!

Det var när jag såg intervjun med honom på fyran i morse som jag påmindes. Kommer någon i håg den där känslan man hade som barn när man var kär. Något som bara är starkt innne i kroppen. Så kände jag när jag såg intervjun.

Jag vill inte ta bort mitt allvar i den här kommentaren genom att babbla om hår på bröstet men jag kan inte låta blir. Josh har det. : )

 

Ensamheten lägger sig…

Det har varit en vecka med mycket att göra på jobbet. Jag har också haft många privata engagemang, vänner på middagar och annat kul. Träningen har utvecklats och gått bra.

Nu är klockan 18 och det är dags för lite egen tid. Tid med mig själv. I vems öron som helst skulle detta låta skönt men det infinner sig snabbt en rastlöshetskänsla hos mig. Vi får se om jag råder bot på den ensam eller med någon. Idag är det den andra advent. Nu går vi in mot den näst sista veckan inför jul.

Ensam hemma igen

Hemma igen! Tack Andreas för att du kom och hämta mig! Det har varit en underbar vecka i London. Jag tror att det är därför som jag känner mig ensam. Jag har fått ha folk omkring mig och bott med några i flera dagar. Hur som helst, resan hem gick bra. En trevlig flygning och jag brukar inte gilla att sitta och prata med folk men jag hade en trevlig kille bredvid mig som jobbade i London och Stockholm som jag pratade med. Fick nästan lust att ragga lite på han men det gjorde jag inte.

Innan jag åkte från London hade Michael sat upp sin adventstjärna och sin stake, han spelade julmusik och vi drack glögg. Åhhh vad mysigt vi hade.

Jag vet inte om jag tänker rätt. Men jag önskar jag vågade ge upp lite av allt det jag har och flytta till den där fantastiska och samtidigt för jävliga stan. London alltså.

Förresten, här kommer en bild på min nya mössa också.

Förresten två, det råkade bli en flaska CK Escape på vägen hem också.

Mamma Mia

Efter Naional Photo Gallery gick jag och Micke till Lounge, en gaybar i Soho, och tog en drink. Vi var en stund ensamma gäster i den ganska stora baren och det var skönt. Killarna klädde granen redan. I morgon när vi kommer dit, för det tror jag vi gör, kommer det vara mörkt, högre musik och betydligt mer folk. Baren är min favoritbar i London. Jag har alltid varit där minst en gång varje gång jag besökt London under de senaste åren. Baren är modernt men ändå engelskt konservativt inredd.

Efter en Caipirinha gick vi hela Oxford Street till Waitrose där vi handlade mat. Ikväll var det min tur att stå vid spisen. Jag bjöd på en för mig en klassiker, Canneloni. Till maten drack vi en sydafrikansk flaska Pintotage. Gott!

Vi har också hunnit med att titta på en film jag köpte idag. Mamma Mia! Jag har nu sett filmen 2 gånger på bio och säkert minst 3 gånger som nedladdad från Internet. Filmen plockar fram mycket känslor. Inte nog med att London i sig gör det, filmen tog fram ännu mer. Generellt är det väldigt bra musik som lätt sliter med en på många olika sätt. Men för mig personligen kopplar jag den till uppleveleser jag haft med fd sambo. Han har bjudit mig på musikalen två gånger, en gång i Sverige och en gång i London. När filmen hade premiär i Sverige fanns en annan viktig människa vid min sida som jag fick dela upplevelsen med.

Med filmen i minnet och en massa andra fina tankar i huvudet ska jag snart sova.

Godnatt!

Det händer något i London

Jag vet inte vad det är som händer här. Har det med London att göra? Eller är det för att jag är här och får tid till tanke och reflektion? Man varför får jag så många behagliga känslor just här?

De här två dagarna när jag kunnat gå på stan med musik i mina öron och kollat på människor och shoppat så mår jag så bra. Allt bara flyter känns det som. Jag går och går och mår bara bra. Så många positiva känslor.

En fd kollega frågade härom dagen om jag inte skulle flytta hit igen och tanken har slagit mig men nej. Eller? Har det med London att göra eller är det något annat?

Dagens olycka…

…eller kanske en hel veckas olycka.

Idag var inte mitt span på spinningen. Inte nog med det. Jag hör när ledaren talar med en annan deltagare innan passet börjar och då bekräftar hon (tror jag mig höra) att det är hennes kille och att han är krasslig och hemma idag.

Nu är spänningen med att gå på det här passet borta. *suckar*

På egna ben

Alla behöver handledning eller vägledning. Ibland på jobbet, med datorn, med träningen eller i många andra tänkbara situationer i livet.

Jag har fått vägledning och hjälp efter min separation av en terapeut. Anledningen till att jag till slut sökte och tog emot hjälp var att jag till slut inte stod ut med att vara ledsen, besviken och sitta och gråta. Mina möten med min terapeut har inte bara kommit att handla om separationen utan mycket annat. Generellt har det handlat om mitt förhållningssätt till andra, mig själv, mina känslor och mina reaktioner.

Det har inte alltid varit lätt men det har trots det varit underbart och utvecklande att under en period en gång i veckan få gå igenom och ifrågasätta mig själv. Nu är relationen med terapeuten avslutad och nu förväntas jag kunna flyga själv. Och det kan jag! Jag står på egna ben igen.

Att klara sig själv och stå på egna ben är en lögn, jag skulle inte klara mig utan familj, vänner och kollegor förstås.

Jag är stark igen, inte bara i lår och vader av all träning utan också i själ och hjärta. Nu ska jag fortsätta min resa genom livet och utvecklas som människa.

Tack alla som stöttat och funnits där när jag behövt er!

Är detta jag?

Så här har mina vänner bedömt mig i funktionen Compare people på Facebook.

Jag är stolt och tycker nog det är både ett bra och rättvisande betyg.
 
Tack
 
 
 

Mycket cykel

Nu börjar man närma sig när man inte kan eller ska cykla mer. Det blir kallare, näsan rinner och det börjar vara halt vissa dagar. Hur som helst är det oftast enklast att ta sig med cykel i stan.

JacobFörst till möte med terapeut sen lunch med Jacob och efter det kundmöte. Gissa om jag blev irriterad när det regnade och jag skulle cykla från stan ut till Globen igen.

 

 

 

Lunch med Ingemar

Idag har jag käkat lunch med min gamla coach Ingemar. Det blev rimmad lax för min del och strömming för Ingemar och till det dillstuvad potatis. Ingemar speciellt men tillsammans med många andra är en person som verkligen ger mig tuggmotstånd i diskussioner och tankeverksamhet. Hur kul som helst. Nästa gång blir det lunch hemma hos Ingemar.

Ni som behöver coach ring mig så ska jag förmedla kontakten.

Funderar på att ta med mig en av hans nya idéer. En tankebok. En bok man skriver ner olika tankar i. Fast jag är inte säker på att det blir en bok för min del. Jag ska nog försöka använda bloggen och försöka förflytta den från att vara dagbok med massa händelser till att bli en plats för mer reflektioner.

Medvind i jakten

Att jag inte är tillverkad för att fungera “standalone” vet nog alla inklusive jag vid det här laget. Ensamheten har varit en fajt sen separationen. Men om man går på uppgifter från www.qruiser.com finns det nog hopp. Den senaste månaden har 13 personer flirtat med mig. Av dem har jag flirtat med tre.

Det går till så att jag kan flirta med en person genom att trycka på en knapp på en persons profilsida. Men den personen får inte reda på något eller jag om någon har flirtat med mig förrän den jag flirtat med har tryckt på motsvarande knapp på min sida. Alltså 13 har flirtat med mig och av dem har jag, utan att veta om det (nästan i alla fall * ler * ) flirtat tillbaka med 3. Alltså har jag 10 potentiella pojkvänner därute i cyberrymden. Eftersom jag inte flirtat med dem kanske det inte är så mycket att hänga i granen. Men vad vet jag. Lite spännande är det i alla fall. Eller hur?

Hemfärd

Idag bär det av till Holmen igen. Stockholm alltså.

Idag har vi gjort det fint på mormors grav, plockat bort löv, krattat gruset, planterat ljung och lagt dit en fin krans. Mormor är förresten en fd stockholmare. Så man kan säga att jag har 1/4 av mitt ursprung i Stockholm.

TTT

Torsdag, terapi och INGEN träning.

Torsdagar betyder att jag möter min terapeut. Nu lider det mot sitt slut. Har faktiskt någon form av separationsångest. Det är viktigt och värdefullt (alla borde få och tycka om det) att få fokusera på sig själv och ifrågasätta sig själv och sitt beteende. Det ger mig många insikter och jag vill forsätta mitt arbete mot en medveten och insiktsfull individ. Det är lågnt kvar och som någon lär ha sagt, det är resan mot målet som är det roliga och inte alltid resa i sig.

Nu har jag tränat lördag, söndag, tisdag och onsdag. Nu blir det vila över helgen. På måndag är det löpning igen.

Skivstång…

Ja, jag hade faktiskt tänkte att pröva något nytt på gymmet idag. Men det det var typ redan fullt när jag kom 35 minuter innan. Så jag spinnade i stället.

Vågar jag berätta om när jag går på dejt här? Ok då. Jag hade en liten fika dejt ikväll också.

Vickey

Idag har jag flirtat. Vi har haft en jattesot servitor under nagra kvallar. Ikvall kom han fram och prata med mig nar Andreas var tvungen att rusa till herrarnas en kort stund. 

Varje kvall nar vi far notan far vi alltid ett formular dar man far lamna synpunkter pa maten och servicen. Dar finns det en rubrik som heter “Outstanding member of staff”. Dar skrev jag “Vickey” idag. : ) Och vi har minst en middag kvar sa det ska bli kul om han vill ta hand om vart bord igen. Jag har i alla fall lamnat min e-postadress pa forumlaret.

Visst ar jag modig nar jag vagar flirta sa?

For er som undrar ar Vickey en valvardad indier och gastarbeteare har i Oman. Gissningsvis 25-30 ar. Valdigt artig och trevlig.

Grattis – 10 år i Stockholm

Idag exakt firar jag 10 år i Stockholm. Den 5 oktober 1998 skjutsade min kompis Gustav upp mig till Götgatan 93 där jag skulle bo inneboende. Jag hade en resväska med kläder och min cykel. Det har hänt mycket på dessa tio år. Häftigt! Läs mer om var jag har bott här.

Omedveten stress

Som sagt, mina samtal med min terapeut är viktigta. Innehållsrika diskussioner (mest jag som pratar) med viktiga insikter.

När man separerar från någon skapas ett storthålrum. Även om där inte fanns något hålrum när man träffades så har personen skapat en plats. Och nu när inget finns på den platsen har jag insett att jag gripits av en stress att fylla upp hållerummet. Det gör jag med träning, kompisar och andra aktiviteter som att städa i skåp, sortera allt möjligt och en massa annat. När jag igår påmindes om att min nya och viktiga vän inte alltid kommer att vara tillgänglig för mig som han är idag påmindes jag om stressen och det utlöste en rad oväntade reaktioner.

Förutom den stress som jag nu försöker berarbeta som hänger över mig i nuet insåg jag att det finns en annan långsiktig omedveten stress. Jag har en dröm om att sitta på min glasveranda i sort vackert trähus på landet när jag blir gammal och hålla “någon” i handen och minnas livet tillsammans samtidigt som vi dricker vårt eftermiddagskaffe. Egentligen finns inga krav på att jag ska sitta där med en person, jag kan sittar där med alla i min omgivning, familj och vänner. Men jag är fast övertygad om att jag är gjord för tvåsamhet och därför måste jag verka nu för att inte sitta där ensam och dessutom ha något att prata med “någon” om.

Idag har vi talat om min stress över att vara ensam.

Dagens insikt

Under dagens möte talade vi om känslor. Vid flera tillfällen fick jag frågan om hur det känns. Vi talade om flera olika situationer och i de flesta fallen frågade hon mig hur känns det. Hon fick mig att inse att jag alltid svarade på frågan varför känns det? Gång på gång halkade jag över och svarade på varför känns det i stället för att kunna stanna upp vid känslan och känna efter. Är det typiskt för mig? I stället för att stanna och njuta så ska jag i frågasätta njutandet och fundera på varför jag njuter. Hinner jag njuta då verkligen? Eller hinner jag lida om det är lidande det skulle handla om? Tål att tänka på.

Terapin har i alla fall kommit att handla om mycket annat än min separation även om många av diskussionerna har sin utgångspunkt i min fd relation till Daniel. Jag inser dock att jag behöver bli mer medveten om mitt föhållningssätt till andra människor.

Förresten, jag hann med lite träning idag också. En söt kille var det där i alla fall. Och det var inte ledaren. Dock måste jag säga att ledaren var mycket över mina förväntningar som jag hade när jag först såg honom.