Enligt guiden finns det en stora nackdel med alla omaner, de ar arbetsskygga och lata.
Har finns sa manga gastarbetare sa nu har sultanen satt regler att vissa yrken far inte innehas av andra an omaner, larare ar ett sant yrke. Pa varje arbetsplats maste det finnas minst EN oman.
Sultunen har tva ganger under sitt liv betalt av alla invanares skulder. Nu har tydligen alla belanat sig upp over oronen och gar och vantar pa att han ska gora det en tredje gang.
Vet ni varfor omanerna har godis i kassaapparaterna? (Har sett det med egna ogon)
Nar de inte har tillrackligt med smavaxel far man godis i stallet. Vill vi ha det i Sverige?
Idag har vi varit pa kollektiv utflykt till stan. Vi blev hamtade med buss och val inne i stan besokte vi ett varuhus och tva sk “sockar”, marknader. Jag vet inte hur det stavas. Pa varuhuset blev det en snygg “vanlig” skjorta och lite annat smatt och gott. Det stora var nog anda att vi slog till och kopte en dishdasha, en san dar rock som alla killar bar. Pa den andra och mer i vara ogon normala marknaden kopte vi en san dar sjal som man bar pa huvudet. Bilder kommer senare.
Pa tidigare langresor jag har gjort har andelen svenskar varit lag och man har kunnat ligga vid poolen och prata obehindrat. Det gar inte nar man ar pa en resort dar majoriteten ar svenskar. Darfor har vi hittat pa ett slags kodsprak med olika kortnamn pa vara kara medresenarer.
Det ar haftigt att helt plotsligt vara i ett land dar en vit rock med en monstrad hatt eller en turbanliknande kreation ar standardklader. Tank om vi hade samma standardiserade kladsel i Sverige. Jag kan inte bestamma mig for om det ar bra eller daligt. Vad tycker ni?
I somras tog jag ett steg fran att vara den maskulina man jag ar. :)
Jag har slutat anvanda vanlig tval nar jag tvattar mig i ansiktet. Manga forstar sakert inte det stora i det hela utan tycker det ar en sjalvklarhet. Men jag har i alla fall sedan i somras borjat anvanda en rengoringskram fran L’oreal. Det har faktiskt gjort min hud till det battre. Pa Arlanda kopte jag en ny, en speciell for man. Hoppas den ska gora annu fler under. Ikvall kunde jag anvanda min nya kram efter att knappt ha tvattat ansiktet alls pa nastan tva dygn. Ahhh vad skont det var.
Nu ar vi antligen framme. Resan har varit lang men jag har lyckats sova bra trots allt. Efter middagen hade jag en tant som svimmade bredvid mig men annars var resan lugn. Tanten satt egentligen inte dar men fick tillfalligt sla sig ner nar med benen i vadret och huvudet i mitt kna efter svimmningen. Vi hade lite tur, fick sitta langst bak med ett ledigt sate bredvid oss vilket gjorde resan lite extra komfortabel. En mellanlandning pa Larnaca, tror jag det heter, for att tanka men jag markte bara nar vi landade hade redan somnat om nar vi lyfte.
Var guide ar sot, han heter Kristoffer, om an nagot forvirrad. Kanske var han bakfull, ar det inte den bilden vi alla har av reseledare fran vara kara Sallskapsresefilmer?
Vi landade redan klockan 8 och nar vi var framme pa hotellet var det for tidigt att checka in sa vi bytte om pa toa och la oss for att sola och sova tills vi fick checka in.
Jag har märkt att jag har fler och fler träffar på min sida. Flest är det alltid på måndagar nästan eller omkring 100 träffar, då ska inte mina egna träffar vara inräknade. Nu är jag lite nyfiken på vilka ni är som läser.
Alltså, alla som är här under veckan skriver en kommentar med namn och berätta vem du är. Vågar ni? Jag skulle vilja säga ett MÅSTE! Gör det för min skull, jag är verkligen nyfiken! : )
Jag har insett att det är lätt att tjata på Oscar om att springa längre. Men när Oscar sa, nu spurtar vi lite, ingsåg jag mina brister och svagheter. Jag trodde på en gång att jag skulle dö. Får öva med lite intervaller kanske. :)
Här sprang vi idag, 7,8 km.
Stolt måste jag visa upp träningskläderna på också.
Nu kommer många/några tänka:
Men det är just så knäpp jag är. Så tänk på ni! : )
Förresten kommentera och skriv vad ni tänkte!
Idag var jag uppfinningsrik. Jag mixade brocolli som jag sedan kokade med creme fraiche och franska örter. Såsen serverade jag till Pasta och stekt kyckling. Ganska gott faktiskt.
Kanske representeras den av andra också? Jag har i alla fall tillräcklig självdistans för att skratta åt det. : )
Idag exakt firar jag 10 år i Stockholm. Den 5 oktober 1998 skjutsade min kompis Gustav upp mig till Götgatan 93 där jag skulle bo inneboende. Jag hade en resväska med kläder och min cykel. Det har hänt mycket på dessa tio år. Häftigt! Läs mer om var jag har bott här.
Vad tycker ni? Vi som sprang midnattsloppet fick erbjuande att köpa detta från Stadium. De är mina nu. Väntar på att det ska sluta regna bara.
Ikväll har jag varit på fest. Det är min fd kära kollega Annika som har fyllt trettio. Vi firade i Stockholms Roddarklubbs klubblokal vid Djurgårdsbrunn. Goda drinkar, god mat och trevliga gäster. Jag hade till och med äran att ha värdinnan till bordet på min ena sida och värdinnans mycket trevliga svägerska Emma på min andra sida. Det lustiga var att det visade sig att Emma hade jobbat på det creperie som jag senast åt crepes på i London. Visst är världen liten ibland.
Här kommer en bild på mig och Annika som är ett år gammal men den får duga, jag hade inte med mig någon kamera igår.
Foto: Joel Ekman
Morgonstund har guld i mun. I morse var jag och Andreas ute och plockade svamp. Med i korgen (i vårt fall påsen) hade vi med oss trattkantareller och fjällig bläcksvamp som gjorde sig väl på en smörgås senare på eftermiddagen.
ICA Globen, och andra ICA med, gör denna lilla minismörgåstårta på fredagar och lördagar och säljer. Den blev kvällsmat ikväll. Nu är veckan slut. En resa är bokad. Mycket att göra de återstående dagarna nästa vecka dock.
Godnatt!
Nu är en ny viktgränspasserad. Nu är jag nere på 85 kg.
Hoppas jag får med mig många fina bilder tagna av mig själv hem. Jag har inte varit på ordentlig semester sedan jag och Daniel var i Kina. Nu ser jag mycket fram emot att åka! *längtar*
Foto: Solresor
Här är jag på torsdag morgon! Resekamrat: Andreas alias Andy Pandy
Karta: maps.google.se Illustration: Mikael Bånnsgård
Idag har jag spinnat, eller heter det spunnit, med Alexia, min vän och fd kollega. Hon har jobbat i många år som instruktör på Sats och nu äntligen blev det av.
Gissa om jag var stolt och fick trampa på extra hårt när Alexia säger i högtalarna: “Nu för dig Micke” Och så spelar hon Magnus Carlsson, “Live forever”
Tack Alexia för ett underbart pass och tack Bengt för gott spinningsällskap. Följer gärna med snart igen.