Författare: Mikael

Ja ha. Hur ska jag sammanfatta den här upplevelsen?

Välspelat. Lätt att relatera till. Gripande men samtidigt underhållande, jag tycker Svenskans beskrivning var väldigt bra, “Hugo Hansén skiljer sig från andra regissörer genom att ibland låta en rätt öm humor omsluta skeendet ”

Företställningen sätts upp på Klarascenen på Stadsteatern och kan mycket varmt rekommenderas. Företställningen är “bara” en och en halv timma lång och jag var inte ens i närheten av att somna. Det finns fortfarande gott om biljetter kvar och priset är reducerat till 100 kronor under hela augusti. I jämförelse vad jag har upplevt för fem hundra på Dramaten var detta MYCKET väl investerade pengar för mig min kära. Det kanske ändå ska nämnas att det förekommer en del absurda, sjuka och otäcka scener. Tyvärr är det så idag att det krävs en hel del om man vill sticka ut lite vilket jag är övertygad om att Mark Ravenhill ville när han skrev pjäsen och satte upp den 1996 i England.

Någon som vill se den och inte hittar något sällskap så kan jag TILL OCH MED tänka mig att gå och se den igen. :)

Foto: DN/Petra Hellberg

Recensioner

Svenska Dagbladet

Dagens Nyheter

Sveriges Radio

Dags för lite kultur. Vi, jag och Danne, ska gå och se Shoping & f*”ing ikväll på stadsteatern. Det är ingen uppmuntrande föreställning har jag förstått men det ska ändå bli kul, gå lite på stan innan och gå och ta en drink efter. Föreställningen är lagom 1:30 lång.

Ikväll stack jag i väg för att se en kort föreställning i Vitabergsparken, Potatislandet, en dansföreställning.

Delvis bra delvis svår att förstå. Kanske har jag förstora krav i livet på att FÖRSTÅ för att kunna njuta av den här typen av konst. Det är i alla fall min slutsats när jag cyklar hem.

Jag har före sommaren bara lyssnat på något enskilt program men så upptäckte jag att de på sr.se hade lagt ut i princip ALLA gamla sommarpratare och jag har lyssnat igenom ganska många nu. Jag har gjort det tillsammans med min kollega Jessica som jag delar rum med.

Det är ett väldigt trevligt att lyssna till när man jobbar. Men det vi inser är att det väldigt ofta blir en tävling i trauma. Kanske ordet tävling är dåligt valt ord men många av sommarpratarna väljer att berätta om sina svåra och tunga uppleveleser i livet.

Det är i och för sig rimligt att berätta om dessa delar av livet för de har ofta en stor påverkan i hur man blir som människa. Har det blivit en trend, en börjar berätta om sin svåra barndom och då ska alla andra berätta om sina jobbiga upplevelser också. Jag tycker att det är intressant och bra ändå men om jag får önska… Då önskar jag mer positiva erfarenheter av kommande talare.

Ni som inte har upptäckt detta  nöje; testa! Det är jätte roligt att sitta och lyssna på alla människors berättelser.