Jag borde inte gå på teater när jag är trött. Men det gjorde jag i alla fall. Och jag vet inte om kvinnan bakom mig syftade på mig när hon sa till sin man att folk borde sova i sina sänger i stället för på teatern. :) Jag vet med mig att jag nickade till men så mycket mer än så var det inte.
På grund av tröttheten fick jag nog inte ut allt av hela föreställningen. Men jag har ändå uppfattningen att Johan Rabaeus gjort ett enastående arbete på sen ensam i nästan två timmar.
Tröttheten är den begränsande faktornt till upplevelsen och det kan inte bli mer än en trea trots allt.
Innan teatern hann jag med att umgås lite med Fredrik och ta en fika med honom.
Nu hem och sova snart.