Jag har börjat en åttadagars utbildning i ledarskap för ickechefer. Alltså för såna som leder ett arbete, projekt eller process men som inte har ett uttalat personalansvar. Det är lite speciellt att inte ha ett formellt ledarskap men ändå ansvara för ledning av ett arbete.
Utbildningen har fram till jag kom till utbildningslokalen gett ett bra intryck. Alla har varit väldig professionella i sitt bemötande. Men kärringen som stod där i morse. Ja, ursäkta mig uttrycket. Brun dräkt, knuten roset runt halsen, glasögon på nästippen. Ja ni förstår! Och personligheten var ännu värre. Oj oj. Jag vill ha pengarna tillbaka och andra tankar dök upp. Hon börjar med klassiskt upprop och sen ber hon oss utvärdera utbildningen och inledningen så här långt och under tiden lämnar hon lokalen. Jag skrev inte att hon var en kärring men jag skrev bara att bemötande inte mina andra möten med Mgruppen. Sen kom hon tillbaka, sminkad, med örhängen, håret uppsatt och i vanliga kläder och skor. :)
Det var ett MYCKET effektivt sätt att berätta att vi själva påverkar hur vi uppfattas! Rivstart på en bra och rolig utbildning. Väldigt glad att jag får gå den. Jag känner både att jag har mycket att ge och att få i gruppen! Sånt här är verkligen livet!
Lämna ett svar