Jag har före sommaren bara lyssnat på något enskilt program men så upptäckte jag att de på sr.se hade lagt ut i princip ALLA gamla sommarpratare och jag har lyssnat igenom ganska många nu. Jag har gjort det tillsammans med min kollega Jessica som jag delar rum med.
Det är ett väldigt trevligt att lyssna till när man jobbar. Men det vi inser är att det väldigt ofta blir en tävling i trauma. Kanske ordet tävling är dåligt valt ord men många av sommarpratarna väljer att berätta om sina svåra och tunga uppleveleser i livet.
Det är i och för sig rimligt att berätta om dessa delar av livet för de har ofta en stor påverkan i hur man blir som människa. Har det blivit en trend, en börjar berätta om sin svåra barndom och då ska alla andra berätta om sina jobbiga upplevelser också. Jag tycker att det är intressant och bra ändå men om jag får önska… Då önskar jag mer positiva erfarenheter av kommande talare.
Ni som inte har upptäckt detta nöje; testa! Det är jätte roligt att sitta och lyssna på alla människors berättelser.
Lämna ett svar