Kan man tänka sig en värre start? Idag när jag kommer till jobbet får jag reda på att en kollega inte längre lever. En man som bokstavligen var i sina bästa år fick inte stanna kvar bland oss andra.
Jag tänker på dig och din kära familj.
När solen gått ner
När solen gått ner
och himlen är mörk
När stjärnorna tindrar
Och världen sveps in
I månens silverne sken
Då släpper vi taget
Andas sakta ut
sjunker tillbaka
Ned i drömmarnas hav
Vi förs av dess strömmar till fjärran stränder
Drasca, www.diktkonst.se
Lämna ett svar