Idag provade jag att sätta mig längst fram, inte för att jag i detta sammanhang är någon exhibtionist utan för att skammen är en bra drivkraft för mig. När jag sitter längst fram har jag ögonen på mig och då presterar jag bättre.
Men varför ska folk ta i så de nästan dör. Det låter så i alla fall. Jag är där och jag kämpar och får upp flåset och pulsen. Men idag hade jag, spinninginstruktörens pojkvän, jag har anledning att gissa att är så, på ena sidan och på andra sidan en äldre gråhårig man och båda pustar, frustar och stönar så jag trodde den ena genomförde värsta samlaget och den andra skulle avlida.
Idag var det en av ledarna jag tidigare omnämt på bloggen som hittade till min sida. Tur att jag bara skrivit snälla saker om henne. Jag blev i alla fall jätteglad för att hon vänligt kommenterade ett av mina inlägg.
Nu snittar jag 3,8 träningstillfällen per vecka och dagens resultat är jag nöjd med. I morgon är det löpning igen.
Lämna ett svar