Jag blir stolt över mig själv. Det går bättre och bättre och roligare och roligare.
Sen vet man inte vad man ska säga när man springer upp bredvid en kvinna som verkligen korvar sig fram och hon säger “jasså, din lilla skit”. Jag blev lite förvånad och sa “va!” och hon svarade mellan hennes stånkanden och stönanden att hon skämtade. Kul skämt! Hon kunde ju knappt prata för att hon var så anfådd och då om man ska säga något var just det hon valde att säga. Puckokärring! Det kan tilläggas att jag hade kommit in i det där sköna flytet att jag kunde både prata och kuta vidare utan ansträngning.
Här kommer bilden på turen.
Lämna ett svar